Kategorier

Vad händer och när ?

« Augusti 2010 »
Ti On To Fr
26 27 28 29 30 31 1
2 3 4 5 6 7 8
9
  • 2010-8-9, 0:00
    Ridskolan startar
10
  • 2010-8-10, 18:30
    Styrelsemöte
11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28 29
  • 2010-8-29, 0:00
    Klubbhoppning
  • 2010-8-29, 10:00
    Klubbhoppning
30 31 1 2 3 4 5

Kontakta oss

Webmail

           

Historia

Oskarshamns Ridklubb grundad 1951

Den 23 maj bildades Oskarshamns Ridklubb av 36 personer som redan denna kväll tecknade medlemskap. Till interimsstyrelse valdes Erik Broberg, Harald Grundström, Holger Johans- son, Sture Johansson, Barbro Schwartz och Walter Grauers. Flera av dessa hade grundlagt sitt ridintresse under värnpliktstiden och beredskapen. Tiden var ju endast fem år efter krigs- slutet.

För att främja intresset i staden ordnades redan påföljande månad en bussresa till ryttartäv- lingar i Eksjö som hade en etablerad klubb.

En ladugård i Sandåsa ställdes välvilligt till klubbens förfogande av staden. Arbetet med om- byggnaden kom snabbt igång, huvudsakligen genom ideella insatser. Foderbordet i mitten bilades bort och blev stallgång och sju spiltor byggdes.

Den 10 oktober anlände de 4 första hästarna, s. k. kronhästar som staten ställde till förfogan- de med klubben som fodervärd. Dessa uppstallades i Fredriksberg till dess stallet blev färdigställt.

Holger Johansson utsågs till den förste ridinstruktören och utbildningen kom igång den 24 oktober i Sandåsa. Första ridhuset blev en ombyggd loge i anslutning till stallet.

Manfred Karlsson boende intill stallet blev stall –och hästskötare. Miljön ute i Sandåsa var helt perfekt med tanke på terrängen, betesmarkerna och närheten till stadens centrum.

Ridningen som betraktades som ett överklassnöje var på väg att bli ett folknöje, vilket man märkte på medlemstillströmningen. ”Folkhälsan och försvaret främjas av goda ryttare”.

1952-1975

Under april kommer 6 nya hästar till klubben från nedlagda kavalleriregementen medan de 4 första lämnas tillbaka eftersom de ej befanns lämpliga som ridskolehästar.

Ett stadsbidrag på 33.000 kronor beviljades att användas till ett nytt ridhus. Total kostnad beräknade till 44.000 kronor och bygglov beviljades. Storlek 15 x 35 meter. Ridhuset invigdes den 28 november 1954 av generalsekreteraren i Ridfrämjandet GunnarLönegren. Klubben fick sedan köpa hela ridanläggningen mot en revers på den symboliska summan av 5000 kronor, som amorterades på några år.

Dessförinnan hade klubben fått 2 nya instruktörer, Per-Olof Frii på heltid och Hans Ström på deltid.

2 nya hästar anländer nämligen Epson och Mancov.

Vid årsmötet 1954 hade klubben 147 betalande medlemmar.

Klubben deltog vi åtskilliga tillfällen i olika uppvisningar bl. a. vid Oskarshamns 100-års- jubileum, något som uppskattades mycket och främjade sporten.

I maj 1957 kom så 3 nya hästar till Sandåsa som sedemera döptes till Lord, Piaff och Big Ben.

Pelle Frii ersattes av Sylve Kinnander, som blev klubben trogen ända fram till sin pension- ering. Han var heltidsanställd fram till 1962 för att sedan arrendera ridskolerörelsen och blev återigen anställd vid en omorganisation 1970.

Vid denna tidpunkt utvecklades klubben kraftigt och stallet byggdes till med stora ideella insatser från medlemmarna. Många nya privathästar kunde nu uppstallas och ge klubben nya framgångar såväl ekonomiskt som PR för ridsporten. Dessutom beslutade styrelsen att utöka ridundervisningen för de yngsta, följaktligen in- köptes några ponnies till många glädje. Ytterligare en ridinstruktör anställdes nämligen Harriet Berghult som hade stor del i klubbens nysatsning. Harriet stannade många år i klubben.

I början på 70-talet spekulerades mycket kring en framtida lokalisering av en ny ridanlägg- ning. Fredriksberg, Fallebo diskuterades men valet föll sedan på Fagereke dit man flyttade lagom till klubbens 25-årsjubileum som firades i samband med den nya anläggningens in- vigning. Manegen hade internationella mått men tack vare en omfattande ekonomisk bantning uppstod vissa problem med flera utrymmen vilket var olyckligt. På sikt var man tvingad att göra ett antal efterjusteringar som visade sig kosta lika mycket som man tjänade in på den ursprungliga prutningen.

Tävlingsframgångarna var under de första 25 åren betydande genom ett idogt tävlande av såväl ridhuschefen Sylve Kinnander som många medlemmar på klubbens eller privata hästar. Åt dessa framgångar skulle man kunna ägna ett stort utrymme, men så mycket kan sägas att klubben åtnjut en stor respekt på tävlingsarenorna ute i landet.

17.10.2007. 10:15